Modig om kunskap, osäkerhet och förvirring

Maria Modig, författare och journalist med beteendevetenskaplig, filosofisk och gestaltterapeutisk utbildning skriver i sin bok “Den nödvändiga olydnaden”:

Att vara osäker – att söka kunskap

Att leva i osäkerhet kräver att en människa utvecklar en sorts inre trygghet – tryggheten i att veta att varje situation hon möter kan vara ny och obekant och kan komma att kräva nya tankar, nya idéer och nya handlingar. I århundraden har människor byggt upp falska säkerhetssystem för att hindra att vår inre otrygghet ska avslöjas. Några människoser detta klart, och en del av dem väljer att leva i sin personliga otrygghet. Ofta klassas de som galna och sövs ned i den av oss andra bestämda dryggheten med hjälp av olika sorters mediciner. En del människor klarar av den här medicineringen själva genom att inta lämpliga mängder alkohol eller liknande. Eller bygga falska slott av säkerhet i form vanor, regler och lagar som är bilder av trygghet.

Vanans makt har sällan utvecklat eller förändrat något till det bättre.Den övergår lätt till förtryck. Man förtrycker nya idéer eller förkväver dem. Det finns psykologiska orsaker till detta. En sådan är rädslan för osäkerhet. Vi strävar efter trygghet och säkerhet och skapar falska murar av dessa stenar som egentligen är lika tunna och bräckliga som korten i en kortlek. Blåser någon lätt på korthuset rasar det. Istället för att bygga upp falska säkerhetsslott borde vi lära oss att leva att leva i otrygghet – den otrygghet som sökandet efter nya kunskaper och nya svar ger oss. Men för att våga vara osäker måste man ha en viss grundtrygghet. Tryggheten att våga ifrågasätta och trotsa rådande och hindrande synsätt och värderingar. Tryggheten att våga känna sig osäker. Tryggheten att inte alltid ha facit. Osäkerhet är en förutsättning för fantasin som hjälper oss att nå kunskap. För oss som under lång tid arbetat för att få trygghet och säkerhet inom arbetet, i familjen, i samhälle, kan talet som osäkerhet låta som om vi skulle släppa kraven på t.ex. anställningstrygghet och bättre barnomsorg. Så är det inte. Att sträva efter arbetsrättsliga avtal och att förbättra arbetsmiljön och arbeta för medbestämmanderätten är inte detsamma som att stänga ute osäkerheten.

Förvirring och kunskap

När Albert Einstein hade kommit på relativitetsteorin sägs det att han upplevde det som om att allt som tidigare varit säkert och fast hade sopats bort och att det inte längre fanns någon fast mark att stå på. För den som tidigt fått lära sig att förhindra upplevelsen av förvirring innebär nytt lärande svårigheter. Genom att stänga av möjligheten att vara osäker har vi lärt oss att stoppa förmågan till ökade kunskaper. När vi möter något nytt blir vi osäkra och förvirrade och gör allt för att undertrycka känslan och ersätta den med lånad säkerhet. Varje människa bär inom sig kunskap om det liv hon lever tillsammans med så många andra. I samma ögonblick som hon frigör denna kunskap och vågar använda den börjar hon att leva för det som varit, för det som ska komma, för det som är nu.

Fantasin är viktigare än vetandet, har Einstein också sagt. Det lilla barnet använder ständigt sin fantasi som leder till mer lärande. Den vuxne använder istället olika medel att hindra fatasin och därmed kunskapen inom sig att bli använd. Han använder sin kraft till att konservera sina vanor och detta leder till bitterhet, besvikelse och fantasilöshet. Den vuxne förstenas. En människa gör sig till sten för att inte bli skadad. Utan det förstenade skalet kan hennes inre ifrågasättas och kanske förstöras – d.v.s. det som hon föreställer sig är hennes inre och som hon tror att hon måste värna om. Med det förstenade skalet av anpassning och spel gör hon utåt intryck av att vara en stark människa. En del människor har mer av det där skalet, andra mindre. Ingen är helt utan det, och det kan ha en skyddande funktion i mötet med nya människor i nya situationer där man inte vet om man kan lita på dem.

Förnimmelsen att se, att höra, att med alla sinnen känna, är förutsättningen för kunskap. Det är också förutsättnigen för att man ska kunna ge sig in på att värdera om något är rätt eller fel. “Estetiken är etikens moder” har den ryskfödde poeten och nobelpristagaren i litteratur Joseph Brodsky sagt. Ett barn förnimmer, ser och hör först och främst. Det värderar inte med en gång. Eller som Brodsky uttrycker det: varje barn är först och främst estet. Estetik är läran om det sköna. Venus, skönhetens gudinna, brukar stå som symbol för estetiken. I myten sägs det bland annat att hon beskyddar den etiska och fysiska kärleken. I myten är denna estetikens beskydarinna också luftens, jordens och havets gudinna, född av himlen genom vattnet. Ordet “estetik” eller “aisthetis” kommer från grekiskans “aio” som betyder “jag förnimmer”, “jag hör”, “jag lyssnar”. Ordet “aio” finns också i latinets “audire” – lyssna. Att någon gång sätta sig ner och lyssna till ett barn kan innebära att ta del av något som man som vuxen gömt eller glöm. Elias är drygt fyra år när jag frågar honom vad kunskap är:

Vad är kunskap?
Vet inte.

Vad kan du?
Klättra på stegen och . . .

Vad kan du mer?
Kunna och okunna!

Vad vet du?
Jag vet att Konsum ligger nära . . .

Vet du något som du tycker är bra att veta?
Att det har varit lördag och söndag . . . sen vill jag inte berätta mer om vad jag vet.

Vad är det bästa du vet?
Jo. Att sitta bredvid en kisse och stryka den försiktigt, försiktigt.

~ av Spiceps den 25 juni, 2008.